Vad är being? (I)

Ja, vad är egentligen being? Det är förstås inte så att jag tror att jag ska besvara den fråga som gäckat mänskligheten i tusentals år, men eftersom jag startat ett företag som heter ”Being in Busienss” är det på sin plats att säga några ord om vad just jag lägger i begreppet Being. Eller kanske snarare, hur en kan tänka kring begreppet för att ge det mening i arbetslivet. Jag kommer att göra det genom att ställa Being mot andra begrepp i en serie blogginlägg och börjar med att titta på skillnaden mellan Being och Doing. Mellan ”varande” och ”görande”. Och då ser jag även ”tänkande” som ett slags kognitivt görande.

Ett sätt att tänka på Being är så här: när vi slutar ”göra”, så är Being det som återstår. Det är förstås inte något försök till vetenskaplig definition, utan snarare ett sätt att stimulera vidare reflektion. Vad återstår egentligen när jag slutar göra? Om du vill kan du faktiskt sluta läsa här.

Ett mer vetenskapligt sätt att tänka på det där som återstår hittar vi inom psykologi och kognitiv neurovetenskap där vissa forskare har fokuserat på två olika sätt som vår hjärna bearbetar information på: den erfarenhetsmässiga bearbetningen där vi upplever världen genom våra sinnen och den konceptuella där vi sätter ord på dessa upplevelser och ger dem mening  [1, 2].

Det synsättet stödjs av studier som visar att de två typerna av informationsbearbetning involverar två helt olika nätverk i hjärnan [3]. Men i praktiken är förstås dessa processer intimt intrasslade i varandra eftersom en tanke lätt skapar nya erfarenhetsmässiga intryck och vice versa. Den tanken leder till den Buddhistiska psykologins idévärld där meditation används som ett verktyg för att skapa klarhet i detta trassel [4].

Utifrån det perspektivet tänker jag mig att vi närmar oss Being när vi är i den erfarenhetsmässiga bearbetningen av sinnesintryck som är ordlös och bara knuten till här och nu. Den upplevelsen är väsensskild från de ord vi använder för att beskriva och förstå den. ”The map is not the territory”, som Alfred Korzybski en gång sa [5].

När vi tillåter oss att vara med erfarandet så som det vecklar ut sig – och bara observera tankar, känslor och fysiska sensationer – närmar vi oss ”Being”. Därmed skapas också ett litet mellanrum mellan hur världen träffar oss och sättet på vilket vi skapar mening och svarar an. Ett mellanrum mellan stimulus och respons. Där får vi möjlighet att utforska hur våra sinnesintryck och idéer egentligen förhåller sig till varandra. Vi får en möjlighet att fundera över från vilken plats vårt görande kommer och vilken värld det bidrar att skapa [6]. När ljus faller på gamla käpphästar och oreflekterade rädslor kan de lösas upp i sina konturer och lämna plats för nya och mer konstruktiva handlingsalternativ som är bättre grundade i den aktuella situationen. I det mellanrummet ligger vår frihet och vår möjlighet till utveckling, som den österrikiske neurologen och psykiatern Viktor Frankl lär ha sagt.

Men hur är det med ”Being in Business” då? Ett exempel från min egen forskning får – i all sin enkelhet – illustrera ett sätt på vilket Being kan komma till uttryck i ett vardagligt jobbmöte. En hög chef jag intervjuar berättar:

 


”Jag kommer ofta på mig själv att i min arbetsdag tänka på hur jag har min kropp. Senast igår morse satt vi i veckomöte där vi alla chefer fick berätta om vad som händer i deras team. Jag modererade och alla fick fyra minuter ungefär. Och alla drog ut på tiden. Jag vart lite stressad, jag märkte att käken och kroppen var lite spända. Så kom jag på mig själv när jag stod där liksom … spänn av! Skönt! Ingen energiåtgång! Det är en jäkla skillnad!”


 

Exemplet illustrerar hur intervjupersonen gör sig uppmärksam på sin kroppsliga erfarenhet och på så vis skapar ett mellanrum mellan stimulus och respons där han kan ifrågasätta sitt eget förhållningssätt. I det här fallet kunde han fortsätta att moderera mötet från en mer avslappnad plats som var mycket skönare både för honom själv och de deltagande cheferna. Och samtidigt medvetet hantera tidsbegränsningen på ett sätt som gynnade situationen som helhet. Det blev ett bra möte där det som var viktigt fick sägas.

Referenser

  1. Brown, K.W., R.M. Ryan, and J.D. Creswell, Mindfulness: Theoretical foundations and evidence for its salutary effects. Psychological Inquiry, 2007. 18(4): p. 211-237.
  2. Brown, K.W. and S. Cordon, Toward a phenomenology of mindfulness: Subjective experience and emotional correlates, in Clinical handbook of mindfulness. 2009, Springer. p. 59-81.
  3. Farb, N.A., et al., Attending to the present: mindfulness meditation reveals distinct neural modes of self-reference. Social Cognitive and Affective Neuroscience, 2007. 2(4): p. 313-322.
  4. Analayo, B., Satipatthana: The Direct Path to Awakening. Windhorse, Birmingham.[Google Scholar], 2003.
  5. Korzybski, A., A non-Aristotelian system and its necessity for rigour in mathematics and physics. 1931, American Association for the Advancement of Science: New Orleans, LA.
  6. Scharmer, C., Uncovering the blind spot of leadership. Leader To Leader, 2008. 2008: p. 52-59.

Photo by Ian Keefe on Unsplash